Riksskådebanans Höstmöte 2014 Programet

Dr Ewa Bojner Horwitz

Riksskådebanan fortsätter arbetet att underöka kulturens olika roller i vårt samhälle. Föreställningen ”Grobianen” som Riksskådebanan producerat, den debatt som pjäsen skapat, har sin grund i klass och manlighet – den kulturlöse mannen. Nu vill Riksskådebanan belysa betydelsen av kultur och hälsa. Arbetet inledes under Riksskådebanans vårmöte då Dr Eva Bojner Horwitz berättade om kulturhälsoboxen som hon är redaktör och medförfattare till. Under höstmötet berättade hon om den forskningen som ligger som grund för Kulturhälsoboxen, att dans exempelvis kan ge smärtlindring eller att musik bakvägen kan skapa minnen hos dementa patienter, alltså på ett annat sätt än den normala minnesfunktionen. Kulturhälsoboxen skapades utifrån idéen att  Eva Bojner Horwitz  ville på ett spännande och lättillgängligt sätt sprida forskningsresultat och kunskaper i kulturens påverkan på vår hälsa. Boxen består av sex olika kulturområden: dans, musik, teater, film, bild samt stillhetsövningar. Texterna i boxen är lättillgängliga, skrivna på ett populärvetenskapligt sätt. Medförfattarna är forskare, patienter och kulturproducenter som ingått i projektet ”kulturpalettprojektet på vårdcentraler”, de projekt som ligger som grund för forskningen. Eftersom varje bok i boxen berör ett specifikt område, dans, musik etc. kan den som läser texterna snabbt fördjupa sig i ett speciellt ämne och få svar på frågor som, vad betyder kulturen för vår existens, hur kan man använda kulturen på vårdcentraler etc. Kulturhälsoboxen har delats ut till landets hälso/vårdcentraler men kan användas på många andra sätt. Elisabeth Heilmann Blind

Skådespelaren och dansaren Elisabeth Heilmann Blind är född i Grönland, tillhör urfolket inuit. När hon var tre år flyttade familjen till Danmark där fadern gick en utbildning. Efter utbildningen återvände familjen till Grönland. Elisabeth utbildade sig till slöjdlärare i Danmark och arbetade sedan på en folkhögskola i Grönland. Efter en studieresa till Sameland 1983, blev hon under ett kort uppehälle i Danmark uppmanad av en regissör att gå en teaterutbildning. Han tyckte att hon skulle passa som skådespelare. Elisabeth säger att det var med en viss betänklighet eftersom hon är praktisk lagd. Efter teaterutbildningen har hon arbetet med teater på heltid, bland annat som fast anställd på Samiska Teatern under en lång period. Idag arbetar hon som frilans. Elisabeth menar att kultur för alla människor, inte bara urfolk, är livsnödvändigt. En stam, ett samhälle hålls samman av kultur. Det är först när man inte längre tillhör en majoritet utan en minoritet, då den egna kulturen blir ifrågasatt som man ofta börjar tänka på sin egen identitet. För majoritetsmänniskor verkar det så självklart. Det här sker speciellt i storstäder där människan mycket snabbt kan förlora sin identiet bland all den stress som finns i vårt samhälle. Elisabeth säger att från det hon var liten har hon varit tvunget att tänka på sin identitet. Vem är jag egentligen och vem tillhör jag. Det finns många exempel på hur människor inte klarar av den omställningen. Då man tappar sin kultur uppstår det samtidigt också problem med den egna identiteten. För Elisabeth är kultur allt de vi gör, hur vi ser på oss själva, hur vi möter andra människo, hur vi går på toaletten, vårt förhållande till vårat arbete, hur vi hanterar sorg och glädje. Kultur är en drivkraft. Hon tycker att man ska göra stora satsningar på kultur och hälsa eftersom kultur och hälsa hänger så nära samman. Kulturen ger oss gemenskap. Får människor att må bättre. Skapar livsstil. Elisabeth är gift med en renskötare och säger att hon alltid känt sig hemma bland samerna. Att hon blivit väl mottagen där.

Under höstmötet framförde Elisabeth en traditionell maskdans. En dansform som dansas både av män och kvinnor på Grönland då män kan ta fram sina kvinnliga sidor och kvinnor sina manliga. Maskdanser framfördes under shamanistiska seanser och förbjöds av kyrkan när Grönland blev kristet. Elisabeth uppträder ensam men även tillsammans med andra dansare och en trumdansare.

Bambi Elinsdotter-Oscarsson

Bambi Elinsdotter-Oscarsson är en sångerska med en bred repertoar, visor, jazz och klassiskt. Sedan 1982 arbetar hon med musikterapi inom äldreomsorgen och drama med barn och unga. Hon är också radiopratare och kåsör. Bambi har arbetat tillsammans med många kända svenska musiker. För att nämna några. Hon har tillhört Anton Svedbergs Svängjäng i Luleå, haft konserter med Berndt Egeblahd, gjort otaliga egna konserter och visaftnar. Hon har också satt upp fyra egna jazzshower på engelska teatern i Fuengirola i Spanien. Det land som blev hennes andra hemland. Bambi var ung, vacker och begåvad, om man nu får använda ett så slitet uttryck. Hon hade allt man kan begära av framtiden inom sången. 1985 skulle hon genomgå en titthålsoperation, men fick för mycket narkos som ledde till en hjärnblödning som resulterade i nästan ett års vistelse på universitetssjukhuset i Umeå och rehabiliteringshem. Bambi berättade under Riksskådebanans höstmöte om sin kärlek till livet, om sin långa väg tillbaks till sången. Hur hon steg för steg återtog förlorad mark för att i dag åter kunna uppträda. Bambi säger att hon aldrig lidit av sitt handikapp, med ett visst förbehåll, men däremot av människors fördomar. Det finns alltför mycket fördomar mot människor med olika handikapp. Alltför många arrangörer ser handikappet, inte förmågan att t ex sjunga, attt framträda, att förtrolla en publik. Hon brukar säga att det inte är med rullstolen som hon sjunger. Det är enklare i Spanien, där är människorna mer toleranta, man fokuserar på förmågan och talangen, inte handikappet. Under sitt föredrag sjöng Bambi både jazz, visor och Schuberts Ave Maria. Som avslutning visade Bambi en ikon som hon målat, vilket kräver precision. I hennes fall en stor viljeansträngning eftersom hon efter hjärnblödningen förlorade förmågan att använda höger hand, hon var strikt högerhänt. Hon har nu tränat upp vänster hand så att hon kan sy, teckna, måla, fota och spela synt, vilket var det svåraste. Det tog henne mycket lång tid att träna upp vänsterhanden så att handen någorlunda kunde röra sig fritt över klaviaturen. Bambi berättade också att hon varit elitidrottare inom handikappidrotten, tagit 22 SM guld i fortkörning med rullstol. Efter en skada och rehabilitering övergick hon till skytte. Två guld i svenska skytteserien samt ett silver i SM.

Projekt under planering Suzanne Lazar Alf Nilsson Verksamhetsansvarig för Skådebanan Dalarna, Suzanne Lazar, berättade om ett omfattande hälsoprojekt som håller på att ta form i Dalarna. Alf Nilsson om arbetet med utslagna som Skådebanan Skåne tidigare drivit samt  ett eventuellt samarbete med  Sisyfos Processutveckling AB. Paula Ternström om ett teaterprojekt som vänder sig mot ensamkommande flyktingbarn i Täby kommun. Projekten kommer att beskrivas närmare när planering, finansiering etc. är klar Under konferensen diskuterades också om Riksskådebanan ska starta ett projekt med kultur och hälsa som inriktning.  Projektet ska kunna användas av dom regionala skådebanorna. Under höstmöte genomföres ett styrelsemöte samt ett möte då dom regionala Skådebanorna diskuterade sin lokala verksamheter.   Konstvandring på konferensanläggningen Vår Gård.